Den här bloggen har upphört fr.o.m. 2009-07-09. Numera bloggar vi via vår hemsida www.bumerangs.se  Välkomna att titta in där!

Basta´s hyss fortsätter. Det är andra paret som man hittar i bitar.

Vi får snart bygga en liten snickeboá åt henne.

Igår, var först jag och Mona med Kirra och vallade på nya får hos en bekant till Mona i Stortorp utanför Örebro. Det var 20-talet gotlandsfår och en bagge. Baggen var lite människokär och höll sig nära. Den hade också den lagom roliga egenskapen att den plötsligt kunde ge personen en tryckare med pannan. Han saknar förvisso horn men det känns ändå. Vi band fast honom när vi skulle valla för säkerhets skull. När jag sedan kopplade loss honom var han på mig lite i rumpan.

Fåren tyckte jag var väldigt svårflyttade för Fajta.

Vi lät också Kirra valla lite. Jag tyckte att hon gjorde det galant. Fattade det där med balansen bra. Vi ska försöka få till en vallkurs i agusti hos Anette o Martin i Ervalla.

Eftersomdet var tisdag igår, var jag också till Ervalla och vallade en flock på 20 st icke invallade får. Jag var inte så nöjd med Fajta förrän i slutet. Kanske att det blev för mycket. Nästan så att man misströstar lite och tappar hoppet om attt Fajta någonsin kan testa ett VP(vallprov).

Man märker skillnaden mot en Working Kelpie, BC o Fajta. Fajta kan ofta börja äta vad som finns på backen;  gräs och fårskit. Det gör knappast en WK eller BC. Dom är alltför avlade på vallning.

Om jag hinner med en ny hund så blir det säkert en WK. Dom funkar alldeles utmärkt på agilitybanan också.

Den här bloggsidan kommer fr.o.m. 2009.07.09 att inte användas mer för bloggning utan all bloggning kommer att ske via vår hemsida www.bumerangs.se

/Per

Ibland får man till det, oftast inte. I Åtvidaberg fick jag till det ordentligt med Nano.

På 2 dagar körde jag totalt 6 lopp med Fajta o Nano. Inget DQ lopp.

Fajta kör jag numera bara agilityklass. Hon placerade sig 7:a o 11:a. Inte dåligt för Fajtagumman.

Å så Nano. I agliltyklassen fick hon 10 fel vardera i båda loppen. Dock inga kontaktfel som hör ihop med en agilityklass, vilken är skönt. Utan vanliga rivningar. Placeringar 9:e o 15:e.

I hoppklassen hade vi flyt. I lördags vann vi hopp3 och fick vårt andra cert.

I söndagens lopp kom vi 3:a, också med ett härligt flyt.

Då får man iaf ett pris tänkte vi. Tvåan var en blandras och ettan var fullcertad; Nano fick alltså sitt tredje cert o därmed fick hon titeln

Sv. Hoppchampion. Alla sina cert har hon fått på tävlingarna i Åtvidaberg.

Från första hopptävlingen i klass1 till champion tog det 2 år o 4 månader.

Nano heter Vickulas Kanonkula, och det fick man höra att Nano var "Kanonsabotörens" (tävlingens namn) speciella hund!

Till saken hör också att jag sedan några dagar har haft ganska ont i ryggen som kändes ordentligt vid olika rörelser och när man sprang. Jag hade tagit med mig värktabletter och förvarnat Biggan om att ev måste köra något lopp. Vi hade sen start i klass3, vid 19-tiden på kvällen. På em började det släpp det onda! Man har tur på många sätt.

Nu får vi försöka skrapa ihop cert i agilityklassen, där vi inte har några ännu.

Nu råkade vi passande nog ha stora championer hemma så dom ska vi fylla o gratinera och korka upp champgneflaskan vi har fått av Bandit´s Stefan o Helena. Sedan blir det lite romfyllda krustader och lite annat gott.

Det är bäst att inte spara flaskan för länge, för då kanske man inte får dricka den alls. Nu ryker korken!

Jätte-jätte-jättetack för alla grattisar. Det VÄRMER!!!!!!!!!!!!!!

Per

Semestern är här. Åååååååååå, så härligt. Det bästa är ju nu, när man har hela semestern FRAMFÖR sig.

Åå, så håll tummarna i helgen, please!!! Till vad får ni gissa själva.

//Biggan

Det är tänkt att vi ska tapetsera om i vissa delar av huset så småningom.

En av familjemedlemmen tycker att vi ska sätta igång nu och har redan börjat att riva ner tapeten. Det är ingen idé att utlysa en tävling vem det kan vara. Frågan är för lätt. Alla förstår ju att det är Basta som har varit framme. Tapetseringen får vänta till hon har vuxit sig stor nog och fått andra intressen än tapetsering.

Åverkan av en valp

Tidigare i veckan var jag till Anette o Martin i Ervalla och valltränade lite. Det var framdukat fyra baggar. Mycket trögflyttade men bra träning för Fajta. Vi ska väl ha tackor att valla på i fortsättningen är det tänkt.

Imorse var jag en sväng till Fia o vallade. Fajta börjar bli duktig tycker jag.

Planerar att ha ett liten vallkurs senare i sommar i Ervalla.

Per

Gå in på www.boggas.se/blogg/ så får ni se jättefina bilder.

Här är ett par bilder, som jag snyltat därifrån.

Fajta, Colt, Basta o Nano

 

Snygga o stiliga killen Colt o söta o ljuvliga tjejen Basta.

De är syskon, men ser ut som ett kärlekspar, tycker jag.

Imorgon ska ni få se hur "ljuv" Basta är egentligen.

//Biggan

...... är inte ett helt enkelt kapitel. Min inställning är att det i de flesta fall fungerar bra o att det är nyttigt att växa upp tillsammans med djur. Men det kräver respekt av alla parter o dessutom mycket tillsyn, särskilt när det gäller små barn. Varken barn eller hundar är alltid snälla.

Jag tycker absolut inte att det är ok att hundar nafsar eller t.o.m biter varken barn eller vuxna. Människor går enl.min inställning alltid före djur.

Men här kommer vi till det lilla dilemmat. Ibland beter sig hunden såklart helt fel o det kan inte accepteras, MEN ibland beter sig barnet också helt fel o det får inte heller accepteras.

Nu kan förståss inte riktigt små barn förstå hur man ska göra o där blir det mycket arbete för föräldrarna med passning, om man inte väljer att stänga undan hunden periodvis. Vilket jag också tycker är helt ok o dessutom ibland nödvändigt.

Jag läste ett inlägg i en blogg där ngn skrev ang en hund, som tydligen förrut markerat mot ett barn att:

"nu kan barnet hoppa på hunden utan att hunden gör någonting"

Herregud, jag blir både upprörd o besviken. Så får man verkligen inte låta barnen behandla hundarna.

DET ÄR INTE FÖRSVARBART OCH ABSOLUT INTE ACCEPTERAT- i alla fall inte av mig.

//Biggan

Basta hänger mamma i kjolarna.

Helgen har vi tillbringat i Borås och deras tvådagars tävling där. Birgitta är snäll nog att låta mig köra båda hundarna. Även om jag kunde förvalta det bättre.

Nano startade i båda klasserna hopp + agility. 2 DQ och 2 placeringar. Inga tätplaceringar.  Det var tuffa tider. Gör man den lilla vägran, missar i slalom eller annan miss så blir det mycket svårt att komma igen och klara ref. tiden.

Den stora överraskningen och knallen för oss båda, stod Fajta för.

På söndagens agility3 kom hon 3:a!!!! . 0 hinderfel och tyvärr ca 3 sek tidsfel. Det var en svår och knepig bana. Det är såna banor Fajta skall ha för att ha chansen till tätplaceringar. Men hon hade relativt bra fart.

Fajta behöver bara ett cert till för att bli agilitychampion. Vi börjar tro att hon någon gång kan få till det. Med lite tur och dom andras otur. Med hennes mått mätt överträffade hon sig själv idag, trots den extrema värmen. Även om hon hade klarat tidsgränsen så var det vinnaren som fick certet.

Sedan snokade vi upp ett kanonställe vid sjön Öresjö, strax norr om Borås, där vi badade båda dagarna med hundarna. Det var väldigt långgrunt,efter ca 100 m räckte det bara till midjan på oss.

Alla dogsen stormtrivdes och speciellt Basta som på lördagen hade sällskap av Sofia´s Colt. Attans vad dom höll igång!!

Det kommer snart fler läckra bilder på dom.

Per

Att leka med Basta Bus är kul. Hon är så tacksam.

 Tack, snälla Mona för bilder från när vi var hos Maria Hagström. Det var ju ett tag sen, men bättre sent än....... ja, ni vet.

 

Basta försöker få tag i leksaken

 

Hahaha, nu är den snart min, säger Basta

 

Det var som sjutton. Nu får jag allt ta i litet mera.

När jag kom hem från jobbet idag, så var Vicke här o hälsade på. Kul, sa Basta. Mamma Nano är däremot inte så intresserad av sonen, utan tycker det är skönast om hon får vara ifred.

Sedan åkte vi upp till klubben o tränade litet. Jättekul, sa Nano o gjorde det allra bästaste hon kunde.  Mycket roligare än att leka med odrägliga ungar.

Hon blev också jätteglad över att träffa Kirra o Qnut. Det är ju litet lustigt, men hon blir gladare av att träffa honom än sina egna barn. (Kanske för att han är väldigt söt) Dom har hon tydligen tröttnat litet på. Kan i o f sig förstå henne, hon har ju Basta hängandes i kjolarna varje dag.

Basta tyckte förståss att det var jättekul att träffa tjocka släkten, för även Hilja dök upp. Oj, så kul valparna hade.

//Biggan

.... Biggan. Jag fortsätter på nöjdtemat.

Idag har Mona och jag varit uppe i skogen o kollat elitspåren.   Efter att vi gått spåret  o lagt ut pinnarna, åkte vi till Sandviksbaden o slängde oss i böljan blå allihop. = Mona, jag, Kirra o Nano. Det var faktiskt varmt i vattnet.

Sedan tillbaka för att låta vovvarna spåra. Jag hade i förväg bestämt mig för att sluta spåra om jag märkte att Nano blev för trött. Nu blev hon inte alls speciellt trött. Så hon fick  spåra hela spåret o plockade alla pinnarna så fint. Detsamma gjorde Kirra. Kul-skoj=nöjd igen.

Om jag nu bara kunde engagera mig ordentligt i lydnaden. För Nano är det inga problem, hon gillar lydnad också, men nu har Mona o jag bestämt oss för att bli litet mera strukturerade i vår lydnadsträning, så nu ska vi väl kunna skärpa och komma litet framåt där med.

Det var nöjda o glada mattar som åkte hemåt, kan jag säga.

Så nu in i duschen o sen får det snart vara läggdags. Det är inte lätt att komma i säng, när det är så här härliga kvällar. Dessvärre är det inte lätt att ta sig ur sängen på morgnarna heller.

I måndags var var och hälsade på hos Anette o Martin i Ervalla. Dom har en massa får, närmare 300 st.

Fajta fick testa lite vallning på en del av dom, bl.a. en stor flock på 60-70 st. Det var lite konstigt och ovant och hon hade lite svårt med dom. Sedan testde vi också på fyra baggar. Det var också lite svårt för dom var inte så lättflyttade som hon är van vid. Men det var jättenyttigt med andra får.

Vi kommer att åka dit fler gånger och träna. Det behöver hon.

Godnatt

Biggan

....har jag aldrig hört någon säga när det gäller midsommar, men jag säger så i alla fall. (Trotsigt, eller hur) För hur ska jag annars göra när bilden o en önskan om Glad Midsommar egentligen skulle varit på sidan igår.

Men, men, men tiden räckte inte till tyvärr. Går välan lika bra idag.

På lunchen var vi hos några vänner o började fira in midsommaren. Nu var det meningen att bilden skulle föreställa deras alldeles EGNA lilla, lilla färskpotatis. Å det blev det ju inte som ni ser, utan några andra små flaskor råkade hamna i fokus istället. Å andra sidan kanske det gör dig gladare än att titta på några potatisar.

Sedan kan man ju tro att vi åt så där litet som ligger på tallriken. Det är förståss oxå HELT fel.

Efter lunchen en lång-lång promenad i skogen med vovvarna. Sedan var det dax att åka till nästa ställe o äta o sjunga o hej o hå så skoj det var..

Idag har vi varit till skogs o snitslat två elitspår till nästa helgs tävlingar.

Naturligtvis regnade det när vi traskade runt, men det gör ingenting, för efteråt känner man sig rätt så nöjd ändå. Apropå nöjd-temat. Hahahaha.

Imorgon kommer barn o barnbarn hit o vill bli bjudna på mat.

//Biggan

Nöjd, det är precis så jag känner mig just nu.

-Nöjd, med Nano på träningen idag.

-Nöjd, med Basta på små övningar, med störning idag.

-Nöjd, med att ha tränat tillsammans med Mona idag. Kul, Mona.

-Nöjd, med att tränat i Örebro istället för här runtomkring.

-Nöjd, med promenaden efter träningen, tillsammans med Mona, Kirra o Pixi.

-Nöjd, med att snart krypa ner i sängen.

-Nöjd, överhuvudtaget.

Kram

Biggan

.....innebär mycket gluttande fram o tillbaka på datorn.

Jättegrattis till Colts matte som kom på 8:e plats i agility med Casey.

Sååååååååå skojigt att dom lyckades så bra.

Här har vi tränat på en helt annan nivå, kan man säga.

I lördags var jag o tittade på MH en stund, senare kom Vicke o Ulf på besök å litet senare ändå var jag på fest på Rosendals loge. Jag har tidigare varit med i en kör o nu firade kören 10-års jubileum. Klart man är med då.

På söndagen blev det träning med Mona o Elina. Spår o lydnad stod på schemat.

Nano o Basta´s lägenhet på ett rum o kök alias valplådan, var Christina o Gun här o hämtade på eftermiddagen.  Så nu hoppas vi att många små söta valpar får bo i den.

Här kommer litet bilder på Basta, Vicke o Nano. Å om ni undrar varför Fajta inte är med på bild, så beror det på att hon var med husse o tränade agility.

Mamma Nano leker med sina barn.

Kolla i Basta´s mun. Hon har tappat en tand under leken.

Sötaste Nano kollar in barnen.

Här är roligaste buskleken, tycker både Basta o Vicke.

Var är dom????

Tittuten, här hoppade dom upp.

Det är min buske, säger Basta.

Det är MIN BUSKE, fattar du dåligt -ryter Basta

OK, snygging, vi samsas väl om busken då.

Kolla in stilen-Basta lär väl stå på huvudet, inne i busken. 

Kanske undrar ni hur busken ser ut idag?

Svar: Spretig.

//Biggan

.... är Basta nu. Fyller 5 mån. idag, det ni.

Fast hon är förståss fortfarande väldigt barnslig o busar, tuggar på saker, är inte rumsren, rätt så odräglig periodvis, men är också oj så charmig, gullig o kul. Jag har sagt det förrut o säger det igen. Jag gillar VERKLIGEN den här tjejen.

Basta vägen nu 11.5 kg o är ca 43 cm hög.

Så här fin är hon nu för tiden.

Nu kanske ni tror att vi inte fick till några bra  uppställda bilder.

FEL-FEL-FEL jag vill visa Basta´s rörelser.

Basta på språng.

Basta på språng igen=som vanligt.

Nu vill Basta ha godis.

Visst är hon otroligt lik mamma Nano?

//Biggan

Idag var till Örebro Hundsällskap för DM i agility .

Jag körde både Fajta o Nano. Det var ett agility- och ett hopplopp som sammanräknades. Blev man diskad i ett lopp var det kört.

Ingen av hundarna diskade sig i stall Bengtson-Johansson.

Fajta fick en snöplig rivning av näst sista hopphindret och 5 fel.Likaså 5 fel i sista loppet. Då hamnar man inte på prispallen.

Nano fick också 5 fel när hon hoppade på nedfarten på balansen i första loppet. I andra loppet 0:de hon. Totalt en tredje plats. Ooh vad roligt!!

Med Nano´s två fina  lopp kom hon också med i DM laget för Kumla och då hamnade vi på en silverplats tillsammans med Inger med Pippi och Tina med Wiggo!!!!!

Per

Nu måste jag in o tillägga, att utan den fantanstiska hejaklacken-vet man inte hur det hade gått.

Så här ropade vi:

Kom igen Kumla, kom igen när Kumla ekipagen gick in på startlinjen.

Efter loppet= Kumla, Kumla ÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅ Kumla. En del kommer nog att vara litet hesa imorgon-men vad gör det!!!

Kanske litet svårt att förstå hur ramsorna lät, så här i bloggen. Det var sång o handklappningar också.

VILKEN STÄMNING!!!!